Gratis är gott

I söndags var jag inne i Helsinki med en annan utis, Anastasia. Vi hade fikat och var ute på en rundtur på kustnära gator när någon plötsligt började prata i en mikrofon. Efter en stund vände vi oss om för att se vad spektaklet handlade om. Det visade sig att mannen bakom mikrofonen hade förökat konversera med oss… Inte lätt att veta när varken hon eller jag kunde finska. I vart fall fanns där en bar, med sommartema för kvällen, och de ville prompt att vi skulle beställa något att dricka. Vi tog var sitt glas rött, för 3,5 E, och fick en liten pizzabit på köpet, mycket trevligt. Lite senare kom en annan kypare fram och frågade oss om vi ville ha lite olika tappasrätter. Det var också helt gratis, så varför inte? Strax efter det kom mannen bakom mikrofonen fram till oss och bjöd på en shot. Han sa att det hjälper mot kylan, då vi uppenbarligen måste sett en aning frusna ut. Alltså, hallå! Gratis mat och shot! Det var gott! Men varför?

Första kortet taget med min nya Nokia, på fiket.

Phuxintagningen

Hela fredagen var ägnad åt TF’s (TeknologFöreningen, en svensktalande nation) phuxintagning med temat ”apocalypse”. Dagen började utanför TF-byggnaden klockan 07:16:31 på morgonen och slutade där ett par timmar senare… Vi delades direkt in i grupper beroende på vart man tafsade på folk och sedan bands samtliga nya gruppmedlemmar fast till en tom drickaback. Detta gjorde att det var svårt att tappa bort någon av lagkamraterna, och man kom närmre varandra, fysiskt alltså. Vid till exempel toalettbesöken var hela gruppen tvungen att vara tillräckligt nära, om ni vet vad jag menar? Vi valde damtoaletter då de flesta i vår grupp var av det könet.

Ett av dagens mål var att på något lagligt sätt byta bort det fagra ekorrskinnet vi fått av storasyskonen (faddrarna) till något av mer värde. Först fick vi tusenmiljoner Colombianska pesos, som vi bytte ut mot ett cigarettpaket. Utöver ekorrskinnet fanns det andra mindre uppdrag, som bland annat att ”få en tampong av en främling”, ”hitta en kändis” och ”samla ihop pengar”. Vi lyckades samla ihop 24 E genom att sjunga på gatan, ganska bra jobbat! Sedan fanns det även stationer utspridda i centrala Helsinki med olika tävlingar. En fullspäckad dag helt enkelt!

Lite av bilderna från phuxintagningen, tillfixade till en ”serie”.

Här kommer förklarande bildtext till serien.

  1. Gruppen har nyligen anlänt till Kamppi i Helsinki. Precis innan kortet togs råkade två av gruppmedlemmarna, Mya och jag, gå iväg en bit från resten av gruppen. Såklart går en man in i trådarna, fastnar, och blir helt vansinnig!
  2. Ett gruppkort togs, tillsammans med en uteliggare som låg och sov. Sömntutan vaknade dock upp strax efter fotograferingen och började gorma åt oss på ett främmande språk.
  3. Gruppen posar glatt tillsammans med turisterna som lärde oss en ”pick-up-line” på spanska. Våra vägar korsades vid ett senare tillfälle av samma turister, och vi passade då på att sälja vårt ljuva ekorrskinn till dem!
  4. Bilden förklarar sig själv ganska bra.
  5. Vi hittade en kändis, nämligen Teuvo Hakkarainen, som är en politiker med extrema åsikter i partiet Samfinnarna (liknande det svenska riksdagspartiet Sverigedemokraterna) http://en.wikipedia.org/wiki/Teuvo_Hakkarainen.
  6. Så avslutades äventyren med ett kort spex om zombies.

Kvällen fortsatte givetvis, med en sitz och därefter en efterfest!

Smartphone

Idag har jag varit inne i Helsinki, två gånger, och shoppat loss! På min kom-ihåg-lista, som jag helt checkade av, stod det: Gasmask, Nokia Lumia 710, Vit målarfärg, Lakan, Soumen mestari 1 och Busskort.

Undra vilken som är den nyare?

Jag har alltså bytt telefonnummer, till ett finskt. Mitt svenska nummer sitter kvar i den äldre av telefonerna, så det går alltid att nå mig på det, även om jag kanske inte svarar direkt.

Klantig?

Har jag blivit klantig eller är det bara otur? I morse när jag hoppade hopprep ute på bryggan, precis intill lägenheten, föll min iPod ur fickan ett par gånger. Det var först efter min springtur på 35-minuter som jag märkte att min nyckelknippa var borta. Dessa som jag så varsamt, innan mitt träningspass, hade placerat i samma ficka som iPoden… Troligen ligger dem nu på havets botten. Toppen! Utelåst med intorkad svett i pannan iförd endast träningskläder! Tur att man bor i korridor!

När jag senare på dagen skulle ta bussen in till storstaden fungerade inte mitt busskort. Busschauffören sade till mig att bara gå och sätta mig. Såklart stiger kontrollanterna på vid stationen därpå, och inte hade jag betalat. Jag körde på stilen ”Really? I didn’t? I’m terribly sorry! I tried and it didn’t work… Can I do it now? Or what shall I do? I’m really sorry…” Jag slapp undan böter på 80 E, med endast en varning!

Jag och Aura på Suomenlinna.

Resten av dagen gick som på räls! Jag mötte upp en gammal kompis, Aura, från en språkresa. Vi åkte båt ut till en liten ö vid namn ”Suomenlinna”, mitt ute i havet, där vi hade picknick.

 

Stadisuunnitus

Kvällens aktivitet var Stadisuunnitus, som jag tror är ”Orientering i Stadskärnan”. Det gick i vart fall ut på man i grupper om åtta gick runt till olika stationer inne i centrala Helsinki, likt orienteringen i Otaniemi. Vid en av stationerna skulle ett glas bål drickas genom något slags blåsinstrument. För att visa att man hade druckit upp skulle en ton blåsas och sedan skulle man springa över till en balja med vatten. Ur baljan skulle man plocka en marshmallows med munnen. Denna salivfyllda marshmallows skulle sedan överföras till nästa man i laget, som skulle upprepa hela proceduren.

Vid en annan station skulle hela laget, så diskret som möjligt, härma en ”vanlig” person. Det måste sett roligt ut när nio personen satt lika dant, med högerbenet korsat det vänstra, på en bänk, alla pratande i mobiltelefoner. Tur att offret (en man i 60-års åldern) inte tog illa upp när han upptäckte spektaklet.

Vid ytterligare en station skulle ”någon” i laget bånga två öl. Denna ”någon” i vårt lag blev jag. Först var jag lite nervös, då bålen jag drack vid den förstnämnda stationen delvis hade forsat ut genom näsan… Bångandet gick i vart fall mycket snabbare än förväntat! Efter bara fyra sekunder var båda starkölarna slut och det blev nytt rekord! Yeah! Hallå, ska inte finnar stå för samtliga rekord gällande tävlingar som involverar alkohol?

Till minne av min gamla rumskompis, vid namn ”Jonatan Stockman”.

”Kvällen” blev bra, och vid ett senare tillfälle såg jag ”Stockmann”. Här är samtliga gruppmedlemmar!

Skolstart

Min första ”riktiga” lektion var ”Finnish 1A”, det vill säga, grundkurs i finska. Det var svårt, trots att läraren var riktigt bra! Jag tror knappast att jag kommer bemästra språket på ett ynka år. Fast lite ska jag allt lära mig, och det med basta! Dessutom är det nästan lika svårt att hitta till rätt lektionssal.

50 meter från mitt sovrumsfönster. Super!

Besök från Sverige

I helgen var far min på besök ändå från Sverige! Vid flytten till Finland trodde jag att lägenheten skulle vara omöblerad, och pappa skulle således köra ner lite användbara möbler till mig och mitt korridorsrum (Tack!). Det visade sig att jag hade fel, lägenheten var möblerad.

Steg för steg, bilder till den nya tidningen ”Pimp my room”.

Färjan var bokad och klar, så far min kom och hälsade på i alla fall. Med sig hade han ”lite” saker som kan vara bra att ha under året att komma. Förutom att packa upp alla flyttlådor orienterade vi runt lite i Helsinki och jag visade honom Otaniemi.

Dragkamp

Dagens enda aktiviteter var en fotbollsturnering och en dragkamp. Det passade rätt lagom då jag var en aning trött efter gårdagens aktiviteter. Vår sektion vann allt, både fotbollsturneringen och dragkampen. Mitt i allt kom Maskinsektionens så vackra rosa traktor och utmanade sektionerna på dragkamp. Trots att över 200 personer drog mot den ensammar stackars lilla rosa traktorn, van den!


Rundvandring

Efter plugget åt några från TF-fuksisgruppen micropizza hemma hos mig i min nya korridor. Därefter bar av för Otnäs-orienteringen, som gick ut på att man gick runt till olika stationer (och drack) där föreningar från Aaltos Universitet fanns. Vid varje station gavs en liten presentation kring föreningen och sedan skulle gruppen prestera så bra som möjligt vid stationen i fråga. Vid en station skulle vi dra en buss så långt vi kunde inom en minut. Vi kom mycket längre än jag trodde! Bussar är visst inte lika tunga som man kan tro! Vid en annan station kunde man som bonus försöka nudda taket med rumpan, med hjälp av endast en strippstång. Det var omöjligt!

Efter orienteringen var det fest, och sedan efterfest. Jag kom hem sent, men det var det värt!

Halare

Idag fick vi våra overaller, som i Finland är kända som ”halare”. Våra halare är rosa, till skillnad från våra storasyskon i TF vars halare är vinröda. Dessutom är halarna rätt billiga jämfört med de svenska overallerna, då man här använder sponsorer för att sänka priset.

Här är hela KIK-TF-fuksisgruppen samlade, inklusive jag, iförda våra nya manliga rosa halare.

På kvällen var det grill, och i Finland äter man korv utan bröd! Då slipper man hela diskussionen om man bör säga ”korv med bröd”, eller ”bröd med korv”.